Form
under hela sitt liv formas man och det är nått som inte slutar vid en viss ålder.
Men vart börjar allt då??
joo det börjar ju så klart när man föds när mamma får upp dej på sitt bröst och ska börja älska en ny liten individ. och som ska göra dej till en fin människa som ska lära sig själv att älska genom åren....
Mycke av mitt liv började ta form lite extra här, ett mycket specielt år:
1999 11/4
det va en söndag men inte vilken dag som helst utan det va min födelsedag jag fyllde 15 år.
under helgen hade vi varit hos min pappa som då hade flyttat tillbaka till åmål där han kom ifrån,förstod egentligen inte varför han flyttade tillbaka efter så många år i filipstad men den förklaringen man fick va bara att han ville tillbaka....
vi firade min dag som vanligt,meningen att jag och min lilla syster me skulle vara kvar till på måndag då det va ledig dag i skolan men så blev det inte...utan mamma kom och hämtade oss och vi åkte hem....
kvällen när vi gått och lagt oss den natten va allt jätte bra...men såå hände det något, vi blev väckta av min morfar och en präst som va ifrån grums dom togit kontakt me....
mina tankar far runt i huvudet på mig,allt blir bara svart, jag vet inte vart jag ska ta vägen va e det som händer.... då berättar min morfar att pappa har gått bort och dom vet inte vad det e som hänt mitt liv går sönder min älskade pappa e borta....jag börjar gråta otröstbart kan inte förstå att det är sant!!
De året börjar yttligare ett nytt liv för mig.....jag börjar ta avstånd från min familj på något sätt,jag va alltid arg gick inte att tilltala eller prata med,bråkade alltid och va hur otrevlig som helst...
de va en jobbig tid som jag ville ta mig igenom själv på mitt sätt, men får jag säga i dag såå va det absolut inte de bästa sättet men de va så jag gjorde då.....
efter att min pappa gick bort hände det något otroligt mycke runt omkring mig något som aldrig kommer att försvinna i minnet....inget som vi pratar om eller ser tillbaka till på de sättet men som finns där som ett mörkt täcke en tung ryggsäck....jag kan tänka tillbaka ibland men det är ändå för att jag vill försöka ha allt till en posetiv grej....för allt jag varit med om under alla dom åren har gjort mig till en del av den person jag är i dag!!
varför jag skriver de här joo jag tänkte att jag skulle skriva lite om vissa datum som jag kommer ihåg som har en betydelse i mitt liv....haha kommer nog inte bli många exakta datum dåå jag har något fruktansvärt dåligt minne =)
de va ju så att vi hade kunnat förlorat mamma den helgen med..men de är en annan historia..
tänker mck på pappa faktiskt..
hur de skulla va idag, vem skulle han va?
samma som då? eller hade han skapat ett nytt liv om han fått den chansen..mm de är nått jag får undra över..jag vill ju tro att hans liv skulle se annorlunda ut som morfar..den skojjiga morfar han skulle varit..lite torr kanske ^^ inte för mck tjo och tjim..eller ja..på hans villkor såklart :) men en väldigt go morfar..nåra tårar rinner på min kind när jag tänker på de... <3 <3 <3
jaa vi kunde ha stått utan båda två om de hade varit riktigt illa..men som du säger en helt annan historia men tyvärr en lång historia som fortsätte....
Jaa du e inte ensam om och tänka på hur pappa skulle vara om han levde och fick en andra chans...Han skulle vara en helt otrolig morfar en riktigt stolt sådan! de tänker jag ofta! haha jaa mycket torr humor hade han och den hade nog inte varit annorlunda ^^
Saknar honom såå mycke och önskar varje dag att de bara kunde vara en dröm att han e borta oavsett om det e så länge sen såå finns han såå nära!!
ja de är länge sen 12 år! kan du förstå vad tiden går..men tur att man fick dom åren man fick! + att få höra morfar eller daniel prata om hans bravader är vad jag lever på just nu..älskar när de berättar saker han gjort..oavsett om de är samma ^^
